Att ragga upp en hora (på kinesiska)

Bloggen håller på att självdö då jag inte längre känner något behov av att uttrycka min egen förträfflighet samt spy ur mig diverse klagomål i form av denna JAGblogg. Jag, liksom de flesta konstnärer har smärtan och ångesten som min främsta motivation och eftersom dessa successivt eleminerats till den grad att den enda smärta jag frekvent stöter på är bakfyllan, ekar bloggen tomt.

Även om mitt liv knappast är händelselöst blir det ju naturligt svårare å svårare att överträffa föregående fylleanektoder när man har 10 år med fyllan som största fritidsintresse i bagaget. det blir helt enkelt inte intressant att varesig läsa eller skriva om. Visst...jag har vart i japan å korea å det var fantastiskt, jag har vart dretfull, dretmånga gånger å besudlat antalet fruntimmer i diverse olika färger och åldrar(milf) ....men i grund och botten inget revolutionerande nytt under solen. på senare har jag stadgat mig lite mer och börjat styra mot något mer monogamt influerad livsstil då jag inte bara är tillsammans med utan också (dock tillfälligt) bor ihop med japanskan.

nåväl, jag kan väl ändå bjuda på en anekdot från en helt vanlig onsdag i Shanghai (förrgår)...

Som vanligt efter att de vanliga klubbarna börjar dö ut runt 3 till 4 tiden lyckades jag ta mig till Windows too. Det är det skabbigaste after hours stället i hela Shanghai som jag hyser en stark hatkärlek till. Det är billigt, snuskigt och dekadent precis som jag själv. Mestadels packat med ghettonegrer som säljer knark, horor och shemales på sitt nattskift och ett gäng likasinnade västerlänningar som går dit för billig sprit och lättfångade brudar.

Efter att ha kört i sig ett par 10kr tequilashots för att boosta självförtroendet inför kommande dansnummer dodgar jag lite horor på dansgolvet tills jag hittar en brud som jag tar för en vanlig kinesiska. Vi tar oss en svängom å sätter å sedan å snackar. Hon kan inte ett ord engelska och jag står inför min första raggningsscession PÅ KINESISKA. vi snackar någon timme innan hon uttryckligen säger att hon de facto ÄR hora. Jag blir mäkta förvånad då jag vill påstå att jag generellt kan urskilja en hora i en horstack på flera horkilometers håll. Hon ser inte speciellt horig ut och verkar lika naiv och blyg som de flesta vanliga kinesiskorna är. Jag inser att jag just slösat bort en timme (nåja jag fick ju i alla fall öva min kinesiska) och säger att jag ska gå hem. Hon följer med och när det är dags att skiljas frågade om jag ville följa med henne hem med tillägget att jag INTE skulle behöva betala fört. jag tackade vänligt men bestämt nej..... inte för att hon var hora, utan för att jag har flickvän. Numer sportraggar jag bara. När jag får en ful fisk på kroken halar jag in, men så fort jag fått upp den ur vattnet krokar jag av och slänger tillbaks den i sjön igen...

Onsdagens citat(efter att horan gått hem), Donken 05:52, 4 biffiga blånegrer står före mig i kön å jag kläcker ur mig:

I fucking hate the breakfest menu!!

biffig blåneger nummer 3 som inte kan prata speciellt bra engelska vänder sig om å frågar:

Did you say I fucking hate BLACK FACE?!?!

lagomt ostöddigt krystar jag ur mig... öööh...eehh... i fucking hate the breakfast menu......med hjärtat i halsgropen

//han robert wells

Mamma Mia!(Sveriges mest kända röv genom tiderna)

Efter dryga 2 veckor i fäderneslandet börjar man sukta efter orientens hora igen. Redan första dagen när planet tog mark i ett grådaskigt Stockholm drogs en djup suck. (Den) dagens DN ekonomi hade ett stort uppslag där det argumenterades för könskvotering i bolagsstyrelser och jag förstummades över faktumet att jag krävdes på hela 35 jävla spänn(!!) när jag köpte en festis å en tändare på pressbyrån! Välkommen tillbaks till Sverige - millimeterrättvisans och mellanmjölkens land!

Jag bävar inför den snöblaskiga januaridag jag på allvar tvingas flytta tillbaks. Men lyckligtvis har jag nästan ett halvårs stekande kvar att styra upp. Jag börjar lite lätt med en dryga tvåveckors rekreationsresa till Sydkorea och Japan i augusti.

Men, helt oävet har min Sverigevistelse givetvis inte varit. Jag har haft en orgie i efterlängtade:

svensk mat såsom prästost, filmjölk, marabou, rökt korv, knäckebröd, stuvade makaroner, persiljejärpar och som grädden på moset egen fångad abborre stekt i ströbröd med mormors spenat å färskpotäter!

svensk fylla (i princip inte helt olik den jag företar mig i Kina) har det också vart. Förra helgen lyckades jag med konststycket att supa bort mig själv i Karlstad, lifta med nån turk till kronoparken å vakna upp 8 timmar senare i fosterställning i bagageutrymmet på ford fiestan....vad helgens Iron Maiden konsert kan bjuda på vågar jag inte ens spekulera i...

svenska fruntimmer, vackra att se på men tyvärr lesbiska hela högen(orgien har således bestått av insupande av ögongodis i kombination med anstötliga fantasier och tvångsonani). man har dock umgåtts endel med säffles fräschaste 88a, men på grund av att umgängesformen (hittills) saknat tillräcklig kvantitet alkohol har det (ännu) inte kunnat föras till en erotisk nivå.





till sist, en hyllning i form av ett ganska dåligt ihopklippt kollage som dock kretsar kring Sveriges (inte helt oförtjänt må jag säga!) genom tiderna mest internationellt kända RÖV! nämligen Agnetha Fältskogs sådan! Om jag hade en tidsmaskin och 3 önskningar så skulle ju lätt årtalet 1977, Agnetha Fältskogs röv och vita spandex vara involverat.......

mmmja då skulle man stå där i sina vita spandex å massera hennes bara stjärt i lavendeldoftande massageolja...

SHE

I lördags träffade jag återigen denna kvinna som gör mig fullkomligt knäsvag i hennes blotta närvaro. Man stövlar in i rummet med uppknäppt flanellskjorta och cowboyhatt. Med en brännvinsflarra i näven och en cigg i mungipan försöker man utstråla självsäkerhet och utgöra festens epicentrum.... men så fort hennes ögon griper tag i mig rasar fasaden och jag kommer inte på ett dugg intressant, relevant eller roligt att säga. Jag gör några taffliga försök till kommunikation med henne och hennes kompisar men det rinner bara ut i sanden. Min förträffliga danstalang ger oss några minuters dansscession, gamet håller ett tag men sedan falnar uppmärksamheten igen... Jag anser mig själv besegrad och ägnar mig åt det jag behärskar resten av kvällen.

SHE är alltså en ung kvinna, enastående vacker med ett namn som osar av viktoriansk erotik och sexuell undertryckthet. Elizabeth Blackbourn...bara namnet i sig väcker oerhörd åtrå i min sexfixerade hjärna! Hon har ett namn och ett utseende värdig en drottning. 185 cm över marken, långt eldrött hår och smaragdgröna ögon som utstrålar en dominans och sensualitet. Inte för att jag är speciellt lagd åt det hållet, men om någon skulle utöva BDSM och sexuell dominans gentemot mig, så äre fanmig hon. Jag skulle utan tvekan ligga bakbunden och ballgagad medan hon iförd lårhöga lackstövlar och SchutzStaffeln,mössa droppar stearin på min pung. 

Nu gillar jag förvisso att romantisera tjejer jag inte kan få och jag tenderar att inte uppskatta de jag kan få. Som vanligt är det bara jag som tycker hon är råhet. Hon är inte helt olik hon den rödhåriga bruden i that 70s show, så jag kan ju inte va helt ute och cykla?  Dock har jag ju nyligen skaffat mig åtaganden i form av Miss Japan... en  tjej som förtjänar någon som uppskattar henne, men den bittra sanningen när det gäller relationer är ju att  "allting är förhandlingsbart"... som jag brukar säga, den som säger något annat ljuger...  

Dagens låt: 

Deep Purple, My woman from Tokyo 

I'm lovin' it

dagen– efter–piller och McDonalds lär vara de 2 bästa uppfinningarna den västerländska civilisationen framställt för att bota synder man ådragit sig i onyktert tillstånd...

Att sitta på donken rejält packad, i ensam prakt och trycka i sig en plusmeny till ljudet av sin ipod och samtidigt fyllefilosofera... det är fan livet i sitt esse. man (tror sig) aldrig tänka så genialiska tankar som då och man är aldrig så nöjd med sitt liv som man är just då....

faktumet att man sitter ensam på donken när morgonen gryr, aspackad och trycker i sig flottig amerikansk skräpmat skulle majoriteten av världens icke alkoholiserade seriöst arbetande befolkning anse vara ganska tragiskt....men inte man själv inte. inte ens faktumet att kvällens raggningssession misslyckats rör en i ryggraden.  "den mätta dagen är aldrig störst, den bästa dagen är en dag av törst" som jag själv skrev i en av mina mest kända dikter. och i det andra fallet finns ju alltid dagen efter .piller

som vissa kanske hört så går en sverigeturné av stapeln från den 7e juli till 9e augusti. könsrock, renat brännvin och obsceniteter utlovas. turnén kommer till en stad nära dig och lär innefatta bla uppsala, karlstad, göteborg och inte minst säffle...

sist måste jag bara understryka min egen förträfflighet med lite hårda fakta...

Då det kostar på att ligga på topp här borta i paris of the east, whore of the orient, så trillade det för ett par dar sen lägligt in 30 (ja TRETTIO) LAXXXX i stipendiepengar. det är väl mitt sedliga leverne som betalar av sig ännu en gång...inte så illa pinkat för en vedervärdig försupen son of a trucker från säffle...

PK citatet:

få är ju så dedikerade fellatioister(*egentligen användes en mer ekivok synonym, om nu fellatioist ens är ett ord) som japanskor, men vad annars kan man förvänta sig från landet som uppfann bukkaken

dagens skiva:

Dig Lazarus Dig  av Nick Cave å dom dåliga säden (i synnerhet Hold on to yourself)

gubbens skivor blir ju bara bättre med åren. även abattior blues/lyre of orpheus går varm

Det ska va gött å leva

något jag lärt mig de senaste åren är att det viktigaste i livet är att det ska va gött å leva. att eftersträva pengar, materialism och status känns förlegat. det finns INGA "måsten" här i livet. Man ska göra det man känner för, när man känner för det. med det menar jag inte att man ska strunta i att planera för framtiden men att istället utvärdera konsekvenserna av det du skulle föredra att göra nu, i ett långt tidsperspektiv. 

När jag låg sömnlös häromveckan och kontemplerade över att jag INTE ville tillbaks till Sverige, frågade jag mig själv; varför ska jag då åka tillbaks till sverige?

Jag kom inte på något bra svar på den frågan. 

Jag "borde" kanske åka tillbaks till Sverige, det förväntas av mig att jag kommer tillbaks efter mitt utbytesår, jag borde ta mina jävla examina, sluta röka, skaffa mig vettigare fritidssysselsättning än att bli aspackad, sluta gå klädd som en 18åring i schletna jeans å hårdrocksTshirt och slutligen klippa mig å skaffa ett jobb. Det "är dags" att börja tjäna pengar, bli "vuxen" och i och med det eftersträva ett så kallat lyckligt å framgångsrikt liv. Detta är vad som förväntas av mig, av samhällets normer, folk i min närhet etc. det är helt enkelt så man gör. men varför??!?!

Jag gillar Shanghai och asien. här lever man glassiiiiiiiiiigt. jag åker taxi till skolan och närhelst jag känner för det. jag äter ute varje dag. ett pack cigg och en flaska brännvin kostar runt 10kr(TILLSAMMANS). fruntimmer lider jag heller inte brist på. Närmaste tiden lever jag i något som närmelsevis kan liknas vid polygami ;). Mitt ex från finland reser runt halva jorden för att träffa mig samtidigt som min relation till "jävligt fin brud 25 bast från tokyo" (se nedan), eskalerat från första kyssen till flickvänstatus inom loppet av en vecka. rör ner senaste veckornas fruntimmer i den soppan och du har stoff nog att skapa en skandalös dokusåpa......

detta har vi alltså i ena vågskålen. i andra har vi: cykla i snöslask till ångströmslaboratoriet, fylleragga på några kräsna ekonombitterfittor på 054 och käka pasta med korv varje dag. 

no further explanation needed....

kort sagt: screw you guys, im not coming home....

jag annonserar härmed mitt officiella beslut att stanna kvar i Shanghai. Detta åtminstone en termin till....

it's a beautiful day, don't let it get away

jag vet inte hur oftat det händer i ert liv att ni har såpass många fruntimmer på tråden så ni måste avboka göksessioner, men i mitt liv händer det alltför sällan. och när såpass många pök suktar efter en samtidigt krävs det en hel del koordination...men det är väl något jag får lära mig att leva med helt enkelt jag får väl skaffa mig en filofax eller nått;). (asså nu snackar vi inte 2 poängsskrindor a la uppsala). så det räknas fan inte ens som ett ilandsproblemkort, sagt ett problem jag önskar jag hade oftare.

jag funderar dock på att börja avveckla lite eftersom jag fattat seriösare tycke för en av dem. jävla fiiin tjej 25 bast från tokyo som jobbar här. vi har iofs bara träffats 4 gånger men det har gått som på räls. jag ska försöka få med henne till tokyo på min 2008 Pacific War Commemoration Tour (i.e. resan till Japan och USA)

jag är ju rätt trött på faktumet att om 2mån ska tillbaks till satans horuppsala med alla torra insnöade idioter där, ta det dock inte personligt, om du som uppsalanes läser denna blogg tillhör du sannolikt inte den kategorien(dock inte uteslutet, men varför i helvete läser du då för?), men det finns många jävlar där jag inte gillar och som för den delen inte gillar mig, men det ger jag själva fan i... här i shanghai har man vinet kvinnorna och sången, i överflöd... jag skulle kunna sträcka mig så långt att jag för första gången på länge känt ett uns av lycka, och det är fan ingen term jag slänger med särskilt ofta

helgens citat av jävla fin tjej 25 bast från tokyo:

im breaking up with my boyfriend (som hon vart ihop mä i 2 åårr å ä sambo med, *egen ant.) because of you....

Pökpåsen är min bästa vän

efter senaste dagarnas turbulens och paranoia gick jag å testade mig idag. givetvis tvingade jag Rebecka att följa med mig å hålla mig i handen (mest översätta eftersom hon tog mig till ett kinessjukhus som var gratis). till min förvåning var hon ännu snyggare än jag kom ihåg henne som. detta är INTE vanligt i min värld. jag hade heller inte hiv, vilket är rätt trevligt att veta. det tyckte hon också då hon redan börjat messa gök-insinuerande sms till mig. fr.o.m. nu äre dock pökpåse på som gäller.... iaf med kvinns från icke civiliserade västländer. 

Aftonbladets genom tiderna klockrenaste löp (1970)

(men om negern hade ett jaktgevär måste det ju vart självförsvar - dråp motsvarande? ;)

det finns EN sak här i livet man INTE skämtar om

Man kan skämta om massmord, bögar och hitler, skämta om att hela min familj och alla vänner dött i en flygplansolycka eller vadfan som helst men EN sak skämtar man fan INTE om....

I helgen träffade jag en ganska karismatisk "independant & strong"affärskvinna 30+ från hong kong. hon var charmig fast anmärkte på allt jag gjorde, jag hade dålig kroppshållning (förvisso sant), fula kläder etc, i sänghalmen skulle man göra si, men inte så... hon var en intressant, annorlunda person med mycket skinn på näsan. när vi skiljdes frågade jag om jag kunde få hennes nummer men det ville hon inte ge mig. hon var för gammal för sånt här och hon var egentligen på jakt efter en make sa hon. 

nåväl, idag får jag ett telefonsamtal från universitetets utbytesstudentkontor. de frågade om jag kände Rebecka(ja hon heter så). då hade hon tydligen ringt dit för att få tag på mitt nummer. de gav det inte till henne, men gav istället mig hennes nummer. lite konstigt tyckte jag, och jag började givetvis bli lite paranoid. samtidigt som jag inte är ett stort fan av gummi är jag också sjukt STD-paranoid. 

Så, jag ringer henne - inget svar, jag messar henne - inget svar. hon ringer upp, men jag hör inget i andra sidan luren.... nervositeten och paranoian stegras. en timme senare när jag jag är nere i tunnelbanan får jag ett meddelande på kinesiska. det lyder något i stil med att hon har något hon måste säga mig eftersom vi inte använde kondom(nackhåren reser sig). hon har nämligen ****sjukdom. jag kunde inte tyda vilken sjukdom det var(då min kinesiska inte är så jävla bra). jag tänker, ok så länge det inte är AIDS är det ok, det är inte världens ände, säg bara att det INTE är aids. Jag slår upp ordet på min ordlista som jag har i telefonen och skoja inte att jag får hjärtat i halsgropen när det med stora feta bokstäver står:

 AIDS (Acquired Immune Deficency Syndrome)

jag känner hur blodet rusar, jag blir yr och gör allt för att inte hamna i chocktillstånd. jag går runt i cirklar, skakar och mumlar för mig själv som nån jävla heroin-junkie. mitt liv, as i know it, är över och jag kommer dö ensam i en långsam smärtfull sjukdom med 100% dödlighet. 

Jag tar mig tillbaks till tunnelbanestationen närmast mitt hem. Där ringer jag henne för att fråga om det är sant. Jag får knappt fram ett ord och när jag stakat mig igenom meningen säger hon att DET ÄR SANT och frågar varför i helvete vi inte använde kondom. Jag måste sätta mig ner och försöker ta djupa andetag och inte hyperventilera. Jag frågar hur fan hon kunde ha sex med mig om hon visste att hon hade aids, sen slänger jag på luren. 

efter några minuter ringer hon upp och säger att hon varit på sjukhuset igår för att testa sig eftersom hon hade blivit paranoid när vi inte använt kondom. hon säger att hon alltid använder kondom, hon brukar testa sig och att hon aldrig haft någon sjukdom och hon har således INTE aids. 

hon ville alltså bara "läxa  upp mig" och hon håller sen en lång föreläsning om att man alltid ska använda kondom. jag lugnar mig något, jag vet inte vad jag ska tro och jag är fortfarande i närmast chocktillstånd. tillslut får hon mig att inse att hon trots allt inte har det. Jag blir sur å slänger på luren, andas ut och sätter mig i vårsolen och tar en cigg. Det kändes ungefär som jag jagats av 15 blodtörstiga monster (med aids) och jag har just lyckats komma i säkerhet. Lite som en psykologisk nära döden upplevelse. jag skrattar lite år situationen och har känt mig mycket gladare än vanligt resterande delen av dagen. 

ska gå och köpa lite kodisar nu, jag ska ha kondom på mig 24 timmar om dygnet i fortsättningen, dubbla kondomer när jag runkar och trippla kondomer när jag har sex. nåväl, hon lyckades iaf rätt bra med att få hennes poäng hörsammad....